Det är ett känt faktum att vistelse i naturen har en lugnande och avstressande inverkan på människan. Detta tillsammans med den spänning jakten ger är säkert orsaken till att så många väljer att bli jägare.
HEM OM OSS JÄGAREXAMEN UTBILDNING MATLAGNING PO TYCKER TILL VAPEN & TILLBEHÖR


PO tycker till
På denna sida kommer jag att framföra mina åsikter och idéer rörande saker om jakt och skytte, det kan vara allt från myndigheters ageranden i licensfrågor samt jägareförbundens toppstyrning och monopol, till vapen, ballistik, precision samt skytteteknik.

Jakten förr och nu
Det jag nu skall skriva påminner mig om att jag är på väg att bli gammal, eller är det så att allt var mycket bättre förr? Ja, jag tycker nog ändå att det är så, åtminstone vad gäller vissa delar i jakten. På något vis har lugnet och trevnaden runt en lägereld med en puttrande, kolsvart kaffepanna och jakthistorierna och ryggdunkarna och den starka gemenskapen, bytts ut mot en mer industriell jakt, där resultaten, läs, mängden av skjutna djur, avgör om det har varit en bra jaktdag eller inte. Och vart tog förståelsen, kunskapen och samlevnaden i naturen vägen. Nu tittar man inte på träden och myrstackarna för att fastställa vädersträcken, man kollar på GPS en och ropar i komradion för att styra drevkedjan.

Och fort skall det gå, man måste ju hinna fler såtar innan den vackra solen sjunker ned bakom ekkronan och förstärker den fantastiska färgprakten som ekens löv har fått efter de första frostnätterna, men detta tror jag inte att många av dagens jägare hinner se. Jag blir lite stressad och frustrerad när jag ser en massa orangeklädda jägare storma fram i naturen, ofta med ett antal hundar med sig, som lever sitt liv, och jagar som dom vill, utan styrning av hundföraren.

Men det behövs ju inte, låt hunden jaga på, vi har ju GPS på hunden så vi kommer att finna den. Det mest beklämmande är att man i dag kallar den jaktformen för stöthunds jakt. Ja, jag är nog gammal, men nog tyckte jag att det var väldigt trevligt, att i sakta mak avancera i terrängen med min jaktlabb Mia som följde min minsta vink eller kroppsmarkering.
Några kamrater satt i förhåll och jag gav Mia en riktning genom att peka, hon går ut på sök i den anvisade riktningen, hon finner inget och kommer åter för att få nya direktiv. På håll ser hon mig och får en ny anvisning, och så fortsätter det tills vi lugnt och fint har arbetat igenom hela såten. Om hon skulle finna vilt på ett sök (vilket var mycket vanligt) så kan jag lova att detta hördes, hennes skall vid påsticket fick många kompisar att spilla ut kaffet. På den tiden fanns en regel, att en stöthund inte skulle få förfölja viltet längre tid än max 5 minuter.

Den regeln kom till för att det oftast var relativt långbenta och snabba hundar som användes till stöthunds jakt. Då hade man ändå en gnutta av etik/moral i sitt tänk, djuren skulle inte stressas eller riskera att bli tagna av hunden. Om Mia hade legat i ca: 3 min. så blåste jag bara av henne, för att med henne före mig söka upp platsen där hon tidigare blev avblåst. Nu kunde jag låta henne göra en ny stöt. Så kunde det fortsätta, lugnt och kontrollerat, ända tills de sista solstrålarna gick ner bakom ekarna med de färggranna bladen. Jag kunde sedan avsluta jaktdagen med min hund, som jagade tillsammans med mig, och inte för sig själv. Jo kära läsare, jag tycker nog att jakten var lite trevligare förr.

Men en sak som är MYCKET bättre i dag är säker vapenhantering och säkerheten i stort. Det är nog mer som är bra idag, men det har jag glömt, jag är ju på väg att bli gammal.

God Jakt önskar

PO Östergren
Vidderna Jakt & Utbildning AB
po.jakt@telia.com


Arkiv
2014 - 4 | 3 | 2 | 1
2009 - 31 mars 2009 | 12 januari 2009
2007 - 25 oktober 2007 | 19 januari 2007
2005 - 19 december 2005 | 14 mars 2005


VIDVINKEL webb & teknik AB