Det är ett känt faktum att vistelse i naturen har en lugnande och avstressande inverkan på människan. Detta tillsammans med den spänning jakten ger är säkert orsaken till att så många väljer att bli jägare.
HEM OM OSS JÄGAREXAMEN UTBILDNING MATLAGNING PO TYCKER TILL VAPEN & TILLBEHÖR


PO tycker till
På denna sida kommer jag att framföra mina åsikter och idéer rörande saker om jakt och skytte, det kan vara allt från myndigheters ageranden i licensfrågor samt jägareförbundens toppstyrning och monopol, till vapen, ballistik, precision samt skytteteknik.

Älgbaneskyttet, till för Jägare eller Sportskyttar?
Under 20 år reste jag runt i Sverige, från Skåne till Kiruna med min skjutskola, många år i samarbete med Jaktmarker & Fiskevatten. Då hade jag förmånen att få träffa vanliga jägare som ville träna på ett jaktnära sätt och inte för att bli tävlingsskyttar. Efter många intressanta och givande samtal med dessa jägare/elever kunde jag konstatera att dom hade samma inställning som jag angående älgbaneskyttet. Jag och alla dessa kloka och erfarna jägare anser att älgen går alldeles för fort för meningsfull jaktträning, den förflyttar sig med 5 meter i sek. Detta innebär att man måste rikta långt fram i halsen för att träffa i bogen. Alla vet att man inte skjuter på detta sätt under jakt (annat än mot skadad älg vid eftersöksjakt, om älgen skenar) Det är därför helt fel av Jägareförbunden och Naturvårdsverket att fortsätta kräva av alla jägarexamenselever att skjuta mot denna ”sport älg” för att få godkänt kulvapenprov. Vad gäller alla älgjägare så finns det av jaktlagen skälva, en oskriven lag, man måste skjuta godkänt älg prov för att få vara med på älgjakten. Så långt allt bra, det tråkiga är bara att man då ofta använder Jägarförbundens ”sportskytteregler”. Man vet inte att man SKÄLVA kan bestämma reglerna för detta skytteprov, vilket man naturligtvis skall utnyttja för jakten och träningens fromma.

Historia
Långt tillbaks i tiden fanns det inga maskiner som drog älgen på älgbanorna utan någon fick för hand veva fram älgen, då gick det inte så fort och jägarna tyckte det var en jaktanpassad träning man då bedrev. Sedan började jaktstigarna, som då var mycket jaktanpassade, att utgöra ett stort gemensamt intresse för hela familjer. Det var inte ovanligt att det under säsong kunde vara 4-5 jaktstigar i ett län under en helg, då deltagarantalet kunde vara 4-600 st. Detta innebar bra förtjänster vilket gynnade klubbkassorna i de arrangerande jaktskytteklubbarna. Nu när ekonomin stärkts bestämde sig de flesta klubbar för att bygga om sina älgbanor till maskinell drift. Vid denna tidpunkt var hjortskyttet en mycket populär tävlingsform och var också en OS gren. Skjutavståndet var 100 meter och hjorten förflyttade sig med 5 meter i sekunden. Vid den tiden tillhörde Sverige Värdseliten i Hjortskytte med skyttar som Göte Gåård, Rune Flodman, Karl-Erik Stålhanske, Jonny Modig, Martin Nordfors med flera.

Dessa framgångsrika tävlingsskyttar var också jägare och tillhörde alla någon jaktskytteklubb. Det var nu som dagens ”sportskytte-älg” kom till. När nu ändå älgbanorna skulle modifieras med maskindrift och automatik så kunde man anpassa älgbanan så att även våra duktiga tävlingsskyttar skulle kunna använda banorna för sin träning. Skjutavståndet till älgen hade varit, och skulle fortsätta att vara 80 m. Men skjutavståndet vid Hjortskytte, som då var en OS gren, var 100 meter. Detta löste man på olika sätt, någon klubb valde att bygga skjutrummet för hjortskytte lite på sidan om älgbanans skjutrum så att man kunde skjuta på sidan om den byggnaden. Andra valde att bygga älgbanans skjutrum med hjul, som man på räls, kunde rulla åt sidan så att man utan hinder kunde skjuta på 100 meter. Sedan kommer vi till hastigheten. Här blev den Svenska jägarkåren den STORA FÖRLORAREN.

Utan att tänka, så antog man OS reglerna för Hjortskytte där Hjorten skull förflytta sig med 5 meter i sek. Detta elände har vår jägarkår fått leva med sedan dess. Detta till trots att Hjortskyttet för många år sedan togs bort från OS programmet. Trots detta och trots att jag och många med mig har påtalat detta för såväl Jägarförbundet som Naturvårdsverket har inget hänt. Detta är skandalöst. Men jag kan förstå varför, titta bara på vad Svenska Jägareförbundet gör för att förbättra möjligheterna till en bra träning inför jakten, vilket naturligtvis skall vara en av många uppgifter förbunden skall ha mot sina medlemmar. Titta bara på deras hemsida vad gäller skytte så förstår ni vad jag talar om, det är bara att läsa, DM i älgskytte, Länsmästerskap, uttagning till EM osv. osv. Bara tävlingsskytte. Förbunden verkar på fullt allvar tro att merparten av den Svenska jägarkåren önskar att bli tävlingsskyttar och kunna utnyttja dessa tävlingsmöjligheter, vilket är befängt att tro. Den vanlige jägaren VILL KUNNA träna mot JAKTPRAKTISKA mål, och dom VILL INTE TÄVLINGSSKJUTA, detta är fakta.

Dessa tävlingsarrangemang kostar förbunden, läs medlemmarna, mycket pengar som man skulle kunna använda på ett bättre sätt. Man skulle istället kunna ta en del av dessa penningamedel och ge till Sportskytteförbundets ungdomsverksamhet. Det är defakto Sportskytteförbundet som kan sport/tävlingsskytte inte Jägarförbunden. Man skall naturligtvis ägna sig åt det man är till för, inget annat.
Sedan funderar och spekulerar Jägareförbunden och Naturvårdsverket ofta över det faktum att allt färre jägare på frivillig väg söker sig till skjutbanorna för att träna.

Man tror att det beror på priset, att det har blivit för dyrt att skjuta. FEL,FEL, det är betydligt billigare att skjuta i dag. När jag började skjuta, i början på 60,talet kostade en serie på skeetbanan 16 kr. Idag ca: 50 år senare kostar samma serie ca: 50 kr. Det är således betydligt billigare att skjuta idag med hänsyn taget till penningvärdet då och nu. Det är alltså andra orsaker till jägarnas flykt från skjutbanorna. Det är bla. följande saker som är orsaken till jägarnas ointresse att besöka dagens jaktskyttebanor.

  1. Nedläggningen av de små, väl fungerande skjutbanorna där tävlingsskyttet inte var ledstjärnan, utan istället träning mot anpassade jakt mål. Dessa små ”trivselbanor” lades sålunda ner till förmån för de stora ”pampiga” skyttecentren med många banor och många skyttar i aktion, ofta tävlingsskyttar. Hit drar sig naturligtvis den vanliga jägaren för att åka. De som inte förstått detta kan aldrig ha lyssnat in vad den stora majoriteten av jägare tycker, vilket är högst beklagligt.

  2. De flesta vanliga jägare blir väldigt nervösa när många skyttar står bakom och kan se deras resultat eftersom dom inte är mentalt tränade för detta resultattänkande som en tävlingsskytt är tränad för.

Hur lockar vi fler jägare att övnings skjuta.
Många Jaktskytteklubbar är anslutna till något eller båda våra jägarförbund, men dessa klubbar ägs inte av förbunden utan är fristående föreningar med egna styrelser som fattar egna beslut om sin verksamhet. Därför kan vare sig Naturvårdsverket eller Jägarförbunden bestämma över deras verksamhet, så är det. Men om man skulle ta sitt förnuft till fånga och ändra reglerna för provtagningen inför jägarexamen, till att bli jaktanpassad och meningsfull, så kommer klubbarna garanterat att anpassa sig till detta, man vill ju ha skyttar till sina banor och då kommer jägarkåren att komma tillbaka till banorna. Inte bara för att skjuta utan att även kunna umgås och prata jakt eller varför inte träna eftersök med sin hund i anslutning till skjutbanan mm.
När jag för många år sedan skrev om nedanstående förslag, i Jaktmarker & Fiskevatten, blev gensvaret från jägarkåren enorm. Men det som förvånade mig då, var att Svenska Sportskytteförbundet gav förslaget TUMMEN UPP. Man var så kloka att man förstod, att om man gjorde jaktskyttet lättare och mer jakt- anpassat, utan tävlingsinslag, så skulle betydligt fler komma till banorna för att skjuta och ha det trevligt.
Då skulle på detta sätt sportskyttet ha ett betydligt större underlag att rekrytera från, vilket skulle vara till godo för våra fina sportskyttetraditioner där vi genom åren har haft många skyttar i den absoluta värdseliten. Man förstod att detta skulle gynna alla, sig skälva, jägarkåren och till sist det vilda som genom ett jakt anpassat skytte kanske mer sällan skulle bli skadeskjutna.
Men jägarförbunden och Naturvårdsverket ville inte förstå, jo visst, jägarförbundet kände förmodligen trycket från jägarhåll, så man antog mitt förslag att låta älgen stå stilla tills man skjutit första skottet, för att sedan starta, men då med FULL HASTIGHET, 5 meter i sek. På detta sätt gjorde man det ännu svårare för den jägare som inte är någon tävlingsskytt.

Hur går vi vidare mot en jaktanpassad träning.
Nedanstående förslag skulle Naturvårdsverket kunna klubba igenom utan att förhandla med jägarförbunden. Sådana förhandlingar leder ingenstans i dessa sega organisationer, där prestigen har sitt högsäte. Jag vet, jag hade förmånen att få träffa JO Pettersson som då var ordförande i Svenska Jägarförbundet, en mycket jordnära och kunnig jägare som efter en dag med mig på skjutbanan bara var så lyrisk, han sa följande, detta skall jag ta med mig hem till förbundet, detta har jägarna ute i busken väntat på länge, så här skall vi ha det.
Jag tyckte bara synd om honom när han blev på det klara med vilken seg och prestige laddad organisation han var ledare för.
Jag har mycket mer som jag skulle vilja ändra på eller förbättra vad gäller övningsskytte inför jakten, men nu börjar vi med de enkla ändringarna på Älgbanan. Det är bara för Naturvårdsverket att ”rulla upp” ärmarna och få till dessa ändringar per omgående. Låt de som vill träna inför jakten få göra det. För de som vill tävlings skjuta finns ändå ett mycket stort utbud att välja bland. Nu är det dags att äntligen SKILJA på dessa två aktiveteter. Jägarförbunden arbetar för jägarna och Sportskytteförbundet för sport och tävlingsskyttet, punkt slut.

Följande 4 ändringar måste snarast genomföras.

  1. Sänk hastigheten på den löpande älgen till 2,5 meter i sek. så att riktpunkten kan vara i framkant av bogen på älgfiguren, då kommer träffen att vara i det centrala lungpartiet, som på jakt.

  2. Ge provtagaren möjlighet att skjuta på jägarälgen, som jag för många år sedan döpte den till.
    Merparten av de älgar som skjuts står stilla när första skottet skjuts för att sedan ofta gå undan med måttlig fart. Därför, stanna älgen utanför bländeringen, skytten skjuter ett skott mot stillastående älg som efter ca: tre sek, startar med en hastighet av 2,5 meter i sek. skytten laddar sedan om för att lugnt och säkert kunna skjuta ett andra skott. Samma sak sker åt andra hållet.

  3. Ge sedan provtagaren möjlighet att skälv få välja om han/hon vill skjuta 3 serier a 4 skott mot jägarälgen eller 1 serie a 4 skott mot stillastående älg och 2 serier a 4 skott mot löpande älg.

  4. Byt ut dagens allt för stora träffområde (spegel) mot en något mindre och mer anatomiskt riktig spegel där alla tävlingsframkallande valörer tas bort, som 3a-4a-5a och 5,1 a. Dessa valörer har ingen jägare någon nytta av. Det viktiga är att skotten träffar i lungområdet. Tillåt ingen bom utan kravet skall vara att samtliga fyra skott i en serie skall vara inom träffområdet för att bli godkänd. Dessa jaktanpassade speglar tryckte jägarförbundet upp. förmodligen på inrådan av JO Petterson. Vid ett besök på Canaxa, något år senare, som då var marknadsledande på målfigurer, hittade jag dessa upptryckta speglar med jägarförbundets logga på, och blev bara så glad över denna upptäckt. När jag sedan frågade hur många sådana speglar som sålts till klubbarna fick jag svaret, knappast några, men det är ingenting som förvånar mig sa Canaxa killen, förbundet har ju inte talat om för klubbarna att dessa jaktanpassade speglar/tavlor finns i lager, då säljer man heller inga, så enkelt är det, säger han. När jag för många år sedan pratade med chefs veterinären på Kålmårdens djurpark, Bengt Ole Röken om denna anatomiskt riktiga spegel/träffområde säger han följande kloka ord, en lungträff är alltid en lungträff oavsett var träffen sitter inom träffområdet så är det en död älg. Alltså, om jag skjuter mina skott med en tät träffbild i det centrala lungpartiet och du sprider dina skott inom samma träffområde så blir inte min älg dödare än din. Nu blir det trevligare att träna och med tiden kommer säkert träffarna att komma närmre centrum och därigenom ökar marginalerna. Nu försvinner alla tävlingsmoment och vi kan träna för att vårt jaktskott mot vilt skall bli säkrare och mer kontrollerat, skälvförtroendet ökar och det känns roligare och mer motiverat att besöka jaktskyttebanorna.

Nu kan alla vi som sympatiserar med dessa tankar och förslag bara hoppas på att Naturvårdsverket skall ta det här på fullt allvar och göra de ändringar som krävs, och det snabbt. Men vi jägare kan använda detta jaktanpassade skytte redan nu, det behöver inte sanktioneras av vare sig Naturvårdsverket eller Jägarförbunden. Detta är något som jaktledaren/jaktlagen själva kan, och bör göra upp med jaktskytteklubbarna, för att jaktkompisarna skall få träna på ett jakt anpassat sätt inför kommande jakter.
Till sist, ett stort tack till alla de jägare runt om i landet som så påtagligt har inspirerat mig att framföra mina och deras egna synpunkter på det jaktanpassade älgbaneskyttet utan tävlingsinslag och tack till Sportskytteförbundet, som hela tiden har förstått nyttan för oss alla, om detta förslag blir verklighet.
Lycka till med övningsskyttet och jakten och till Sportskytteförbundet, lycka till med rekryteringen av nya sportskyttar.

Med bästa Jakt och Skyttehälsningar

PO Östergren
Vidderna Jakt & Utbildning AB
po.jakt@telia.com


Arkiv
2014 - 4 | 3 | 2 | 1
2009 - 31 mars 2009 | 12 januari 2009
2007 - 25 oktober 2007 | 19 januari 2007
2005 - 19 december 2005 | 14 mars 2005


VIDVINKEL webb & teknik AB